I am just a parent!
Denna dag, ett liv.
Man kan lugnt säga att min första semesterdag inte var så lyckad.
Det började redan i morse med att Ville försökte ta makten över sängen.
Ville: Mammaa, du ska lägga dig dääär bottaaa..
Medan han har 160 cm av min 180 cm säng, försöker han få mig att krympa mitt utrymme till 14!
Där går gränsen!
Och där började det första av dagens (säkert 10 781) gräl-marathon.
Stan!
Vi skulle ta bussen till stan, och jag hade säkert tagit 794 334 djupa andetag på en och en halv timme (det tog ungefär så länge att få grabb att förstå att man inte åker till stan i en neongrön, lurvig onepiece!!) innan vi äntligen kom iväg.
När vi skulle hem från stan var jag i det skedet i mitt liv att jag kunde ställa mig mitt på torget och skrika:
Jag: UNGE BORTSKÄNKES!! BUDGIVNING BÖRJAR PÅ EN KRONA!
Men man vet ju att man ångrar sig sen... så jag lät bli (ungen ligger nu trygg i sin säng och SOVER).
Eller:
Ge han tillfälligt till nån som tror att man är en dålig mamma för att barnet skriker. Eller till någon som vill ha barn och tror att det är himmel och rosa moln varje dag!
Det är en evig maktkamp!
Och det känns som den ska hålla på för evigt.
Vi var faktiskt vänner ett tag..
Efter att vi ätit hemma åkte vi till Maxi för att handla.
Jag mutade honom till och med med glass för att han skulle sköta sig, men inte ens det hjälpte!
Det skreks och gapades, och jag gick någon meter framför honom och verkade oberörd (fick häromdagen höra att jag har ett otroligt pokerface, så det funkade säkert idag med. Ingen kunde väl gissa att den skrikande ungen var min heller!!!).
När vi skulle till bilen kom Ville på det där med glassen och började skrika om att han inte fått någon glass. Jag förklarade snällt för honom hur vi hade gjort upp dealen, och att han inte hållit vad han lovat och därför blir det ingen glass.
En dam satt på en bänk framför vår bil och hon tittade sorgset på Ville.. jag tänkte att det säkert kommer en kommentar snart, men då hade hon nog yttrat sig i ärendet för sista gången, för den här mamman var inte på humör alls.
Det har varit en otroligt tuff dag och jag är så slut.
Men jag hoppas han lärt sig nånting.. nånting måste ju ha varit meningen med den här dagen.
Förstår INTE hur jag ska orka steka pannkakor
ikväll till Villes födelsedagstårta imorgon.
Men men, vad gör man inte för kärleken???
Over And Out
Man kan lugnt säga att min första semesterdag inte var så lyckad.
Det började redan i morse med att Ville försökte ta makten över sängen.
Ville: Mammaa, du ska lägga dig dääär bottaaa..
Medan han har 160 cm av min 180 cm säng, försöker han få mig att krympa mitt utrymme till 14!
Där går gränsen!
Och där började det första av dagens (säkert 10 781) gräl-marathon.
Stan!
Vi skulle ta bussen till stan, och jag hade säkert tagit 794 334 djupa andetag på en och en halv timme (det tog ungefär så länge att få grabb att förstå att man inte åker till stan i en neongrön, lurvig onepiece!!) innan vi äntligen kom iväg.
När vi skulle hem från stan var jag i det skedet i mitt liv att jag kunde ställa mig mitt på torget och skrika:
Jag: UNGE BORTSKÄNKES!! BUDGIVNING BÖRJAR PÅ EN KRONA!
Men man vet ju att man ångrar sig sen... så jag lät bli (ungen ligger nu trygg i sin säng och SOVER).
Eller:
Ge han tillfälligt till nån som tror att man är en dålig mamma för att barnet skriker. Eller till någon som vill ha barn och tror att det är himmel och rosa moln varje dag!
Det är en evig maktkamp!
Och det känns som den ska hålla på för evigt.
Vi var faktiskt vänner ett tag..
Efter att vi ätit hemma åkte vi till Maxi för att handla.
Jag mutade honom till och med med glass för att han skulle sköta sig, men inte ens det hjälpte!
Det skreks och gapades, och jag gick någon meter framför honom och verkade oberörd (fick häromdagen höra att jag har ett otroligt pokerface, så det funkade säkert idag med. Ingen kunde väl gissa att den skrikande ungen var min heller!!!).
När vi skulle till bilen kom Ville på det där med glassen och började skrika om att han inte fått någon glass. Jag förklarade snällt för honom hur vi hade gjort upp dealen, och att han inte hållit vad han lovat och därför blir det ingen glass.
En dam satt på en bänk framför vår bil och hon tittade sorgset på Ville.. jag tänkte att det säkert kommer en kommentar snart, men då hade hon nog yttrat sig i ärendet för sista gången, för den här mamman var inte på humör alls.
Det har varit en otroligt tuff dag och jag är så slut.
Men jag hoppas han lärt sig nånting.. nånting måste ju ha varit meningen med den här dagen.
Förstår INTE hur jag ska orka steka pannkakor
ikväll till Villes födelsedagstårta imorgon.
Men men, vad gör man inte för kärleken???
Over And Out
Kommentarer
Trackback
