Mukkis

HÄRLIGT ATT VARA HEMMA!
I veckan hade jag en ganska otrevlig dag.

Jag började jobba klockan SJU
(hutlöst tidigt alltså, om du frågar mig!!!).
Klockan 06.36 ringde klockan alltså, finsk tid... ioförsig ska jag inte klaga för jag gick faktiskt och la mig finsk tid.. fast lite för sent..
SKIT SAMMA!!
När jag vaknade kändes allt konstigt.. det var som att världen skulle gå under vilken sekund som hellst. Inte alls den där överaktiviteten för att jag ska FÅ ÅKA HEEEEEM IKVÄÄÄLL.

Jag går upp två deck för att komma till min älskade arbetsplats, det känns fortfarande lite konstigt.
Går till ugnen och sätter igång wienerbröd, startar kaffemaskin, tar fram mjö....splash - en liter mjölk på golvet. Typiskt!!
Och jag kommer helt av mig. 

Jag går in i köket efter ägg och gröt.
Vår morgonkock för morgonen är på bra humör, men ibland vill man inte se, höra eller ens känna glada människor (ja!! Förstår ni nu att jag tyckte det var kontstigt??).


Jag: Vart är gröten och äggen??

Kock: Hur länge har du jobbat här?!! 

Jag: HÅLL KÄFFTEN!


Kocken mumlade något över mitt humör, men jag gick.
(Senare skällde jag ut kocken för att tro att alla kockar har samma rutiner och saker på samma plats..
I just flipped!).
Han svarade på mitt skrik med en stor kram.
Kan man fortsätta vara arg då??

Hela dagen var såhär.
Och jag höll på att bli tokig.
Jag tror klockan var tio på morgon, när jag första gången uttalade orden "kan inte den här förbannade dagen bara vara över!!?". Då var det sex timmars arbete kvar..

I survived!!!




Over And Out