Mukkis

Så tog man oskulden på nya landgången i Kapellskär då!
ÄNTLIGEN är man hemma.
Nu vet jag hur det känns att blöda i hjärtat!

Oj vad tiden orkade gå långsamt.
Sen i lördags har jag gråtit mig till sömns för att jag saknar Ville så.
Och idag äntligen återförenades vi.
Han bara skrattade och fick näst intill spasmer när han såg mig.
Vi slutade aldrig kramas heller.

Han har fått dubbelsidig öroninflammation, men vi kämpar på med pencilin (vilket han hatar, härjar och SKRIKER åt när det ska ges).
Det är hemskt men sant.

Det är helt fantastiskt att vara hemma.
Och idag fick jag även tillbaka min telefon (det tog ju bara en månad!!)!!
Jag fick messet i måndags (tror jag) när jag var på jobb och jag skrek: JAAAAAA
..och alla passagerare stirrade..
Fast glad är jag.


Angående det här hissåkandet som vi sysselsatt oss med den senaste veckan.
En dag stod jag ute på kajen och väntade på passagerarna. Och där ute träffade jag Bosse-Bus i en gul reflexväst (jag hade också en på mig).
Jag gick gormandes fram till honom:
- Bosse-Bus, gult är fult!!!
Han suckar och tittar ner i marken.
Jag fortsätter flina.
- Vet du vad Skövde??
- Näe, vaddå??
- Du är nog mitt livs största misstag!!
Och det lät som det kom från roten av hans hjärta.

Hmm...


Nu ska jag lägga mig i soffan och njuta av min semester!

Planering

Fredag:
Bakning och lagning av TÅRTA och sallad till kalas.

Lördag:
Kalas för syster och Ville.

Söndag:
Åker till Norrtälje för att träffa Sofi och Jerk

Måndag:
Åland en vecka med Ville.


Kan det bli bättre??









Over And Out