Mukkis

Kanelbulle!
Det är skönt att vara hemma.
Och jag försöker verkligen njuta av varje minut som går.
Jag menar ju att arbetsveckan närmar sig.
Fast det är inte det som är "felet".
Jag känner lite små-ångest över att jag då inte kommer att se min son på TVÅ VECKOR!!
Fattar ni; TVÅ VECKOR!!

Två veckor utan:
- Stoj och tok.
- Vakna klockan åtta varje morgon och laga gröt.
- Två-års trots!!
- Léenden, pussar och kramar.
- Rutiner, mat- och sovtider och mönster.
- Bråk vid läggdags.
- ..att jag måste lägga mig klockan elva för att orka med nästa dag.
- Utegångsförbud.
- Alkoholförbud......

Jag kommer ju falla tillbaka in på mina gamla spår och, tillslut, tro att jag inte är mamma mera!

1. Antagligen kommer jag dricka massa alkohol.. stackars huvud dagen efter (kanske kan ta massa alvedon redan nu i förebyggande syfte??)

2. Jag kommer garanterat skita i att äta frukost, för det gör jag aldrig när Ville inte är hemma.
Jag dricker kaffe fram till klockan är typ fyra på eftermiddagen då min mage SKRIIIIKER efter något att knåda!

3. Jag kommer antagligen ränna ute till fyra på nätterna (full eller nykter spelar ingen roll, jag bara gör det) för att jag kan, och gå upp tio nästa kväll, och inse att jag gjort det bara för att trotsa mig själv, och sen ha sovit bort all barnledig tid jag har de närmsta femton åren
(och det handlar om 5 dagar).


Så jag kanske inte borde ha ångest.
Kanske jag bara ska ta det som det kommer och njuta av att jag för en gångskull får vara barnledig i nästan en hel vecka HEMMA (!!).
Kanske det finns de som har det värre..
Vad vet jag. 



Over And Out