Måndag 14 september - Vem lyckas alltid??
Så var man på hemmaplan igen!
Det har varit otroligt roligt att jobba. Fast slitande med allt resande. Borde jag flytta på riktigt??
Det började i torsdags då jag lämnade V hos (sin) mormor och morfar. Vi bastade och sen for jag därifrån. V hade somnat straxt efter sju och sovit bra under natten.
Jag satte mig i bilen kl halv fyra på morgon för att börja min resa till Kapellskär/Rosella. Det gick bra att köra tills man hamnade i Stockholm. Klockan var sju och rusningstraffiken var igång. (Och nu tänker jag citera min lillasyster: "Varför heter det rusningstraffik när det går så långsamt???"). Jag trodde att jag skulle få damp på alla bilar i hela inner/ytterstan och satt och vråla: "JAG ÄR FAAN INTE IMPONERAD AV ER BILKÖRNING". Fast, vad hjälpte det egentligen.
Väl ombord blev jag fullproppad med information om säkerhet och rutiner och om vart man hittar kakor, mackor, muffins, kaffe, listor, köket, kylen, hjärnan... Sen var jag lagom förvirrad (som om jag inte vore det innan). Fast jag tycker nog att jag var ganska grym. Det var mycket nya människor från vad det fanns på Ålfen fast det tycker den sociala delen av mig bara är bra!! Och jag gillade mina gamla och nya arbetskamrater massa.
Det fanns en liten hoppetossa där som heter Jessika. Hon är ungefär som jag, som jag var när jag började på Ålandsfärjan, fast kortare. Full med energi och flum. Sånt gillar vi. Fast måste erkänna att jag faktiskt kände mig gammal ett tag...
När jag vaknade på lördagen efter en åtta timmars sömn natt skulle jag till mässen för att äta frukost. Jag gick då in i den dörr jag trodde ledde till mässen, fast där stod en halvnaken tax free arbetare som heter William.
- Oj då, var är mässen?? fick jag ur mig.
Han tittade stumt på mig och pekade.
- Eeh ditåt..
Jag gick ur korridoren och in i nästa dörr. Och jag kände mig dummare än någonsin.
I nästa dörr träffade jag en decksare..
- Ursäkta men VART är mässen??
Han log lite och pekade.
- I nästa dörr.
- Okej, jag är ny här.. bortförklarade jag mig.
Ni kan ju gissa om jag har blivit guidad till MÄSSEN utav William i två dagar nu då.
Alltså, jag är så flum och jag tycker nästan synd om mig själv när det går såhär. Fast jag hittade till mässen sen och fick avnjuta min frukost (kaffe).
Om två veckor igen *ler*
Igår åkte jag hem. Klev av båten med Lina Hast (lektant) och körde mot Stockholm efter tankning och ätning på Donken. Efter några km blev det bilkö och vi insåg att det var en bilolycka. Det kom helikopter och efter ca en timme kom trafiken igång igen. Tur att det inte var vi!!!! Det var trevligt med sällskap en bit i alla fall.
Sen var det bara 320 km kvar då.. Fick mess från E där han frågade hur det gick att köra. Jag skrev tillbaks att det går bra och berättade om olyckan. Och jag blev lite rörd av hans svar. Eftersom klockan var ganska mycket så skrev han: "Om du blir trött eller ngt är det bara att ringa".
Han är ju bra, Emil!
Over And Out
Det har varit otroligt roligt att jobba. Fast slitande med allt resande. Borde jag flytta på riktigt??
Det började i torsdags då jag lämnade V hos (sin) mormor och morfar. Vi bastade och sen for jag därifrån. V hade somnat straxt efter sju och sovit bra under natten.
Jag satte mig i bilen kl halv fyra på morgon för att börja min resa till Kapellskär/Rosella. Det gick bra att köra tills man hamnade i Stockholm. Klockan var sju och rusningstraffiken var igång. (Och nu tänker jag citera min lillasyster: "Varför heter det rusningstraffik när det går så långsamt???"). Jag trodde att jag skulle få damp på alla bilar i hela inner/ytterstan och satt och vråla: "JAG ÄR FAAN INTE IMPONERAD AV ER BILKÖRNING". Fast, vad hjälpte det egentligen.
Väl ombord blev jag fullproppad med information om säkerhet och rutiner och om vart man hittar kakor, mackor, muffins, kaffe, listor, köket, kylen, hjärnan... Sen var jag lagom förvirrad (som om jag inte vore det innan). Fast jag tycker nog att jag var ganska grym. Det var mycket nya människor från vad det fanns på Ålfen fast det tycker den sociala delen av mig bara är bra!! Och jag gillade mina gamla och nya arbetskamrater massa.
Det fanns en liten hoppetossa där som heter Jessika. Hon är ungefär som jag, som jag var när jag började på Ålandsfärjan, fast kortare. Full med energi och flum. Sånt gillar vi. Fast måste erkänna att jag faktiskt kände mig gammal ett tag...
När jag vaknade på lördagen efter en åtta timmars sömn natt skulle jag till mässen för att äta frukost. Jag gick då in i den dörr jag trodde ledde till mässen, fast där stod en halvnaken tax free arbetare som heter William.
- Oj då, var är mässen?? fick jag ur mig.
Han tittade stumt på mig och pekade.
- Eeh ditåt..
Jag gick ur korridoren och in i nästa dörr. Och jag kände mig dummare än någonsin.
I nästa dörr träffade jag en decksare..
- Ursäkta men VART är mässen??
Han log lite och pekade.
- I nästa dörr.
- Okej, jag är ny här.. bortförklarade jag mig.
Ni kan ju gissa om jag har blivit guidad till MÄSSEN utav William i två dagar nu då.
Alltså, jag är så flum och jag tycker nästan synd om mig själv när det går såhär. Fast jag hittade till mässen sen och fick avnjuta min frukost (kaffe).
Om två veckor igen *ler*
Igår åkte jag hem. Klev av båten med Lina Hast (lektant) och körde mot Stockholm efter tankning och ätning på Donken. Efter några km blev det bilkö och vi insåg att det var en bilolycka. Det kom helikopter och efter ca en timme kom trafiken igång igen. Tur att det inte var vi!!!! Det var trevligt med sällskap en bit i alla fall.
Sen var det bara 320 km kvar då.. Fick mess från E där han frågade hur det gick att köra. Jag skrev tillbaks att det går bra och berättade om olyckan. Och jag blev lite rörd av hans svar. Eftersom klockan var ganska mycket så skrev han: "Om du blir trött eller ngt är det bara att ringa".
Han är ju bra, Emil!
Over And Out
Kommentarer
Postat av: Tess
Jag tyckte det var riktigt skoj att träffa dig.Skrattade när jag läste om din väg till mässen.Kram
Trackback