Mukkis

..älskling jag vet hur det känns, när broar till tryggheten bränns..
Det var en fin begravning. Banden på blommorna till kistan var väldigt rosa, väldigt Anka. Jag sörjer med hennes nära och fick för första gången efter beskedet gråta ut. Det brast för mig flera gånger under cermonin och det kändes skönt att ÄNTLIGEN få göra det. Få ut allt.
Jag hade två rosor med mig. En från mig och en från V. Och när jag lade Vs ros på kistan viskade jag: "Den här är från V. Du kommer väl och tittar till han då och då.."
"Jag älskar dig".
Anka får nu vara med sin mormor i himlen, och jag vet att hon ser oss.

Ingen sörjde mer eller mindre än någon annan där inne. Alla var där för Ankas skull.


Tack till Hassel och Billy och min syster och Simon, för idag.

Nu far jag på jobb en vecka!

Over And Out