Mukkis

Det är en gudomlig vinterdag utanför mitt fönster!
Snön gnistrar ute på vägen. Solen skiner starkt. Jag var bara tvungen att ställa mig ute på balkongen, då jag har morgonsol där. Tog med mig mitt kaffeglas och ställde mig ute och kände hur mitt ansikte värmdes av solen, jag blundade. Och upptäckte att jag direkt hamnade ute på deck på Ålandsfärjan en vårmorgon, klockan 06.46. Snart är det dags att börja jobba, snart ska jag sätta mig i kassan och ta betalt för 500 ålänningars frukost. Jag bär rena arbetskläder som doftar Dolce&Gabbana nu, de är svarta och värms av solen som skiner över Mariehamn och båten. Strålarna dansar över havets små vågor. Det blåser inte så mycket idag. Solen har just gått upp och det är molnfritt. Jag ser Mariehamns hamn med alla dess landgångar som breder ut sig som ett spindelnät, ett café där jag många gånger suttit och tagit en kaffe i väntan på båten, det lilla huset uppe på kullen där man suttit någon gång och blickat ut över skärgården och tagit en öl när man varit på ledigt, Marieparks scenen, sjöfartsskolans torn, där i närheten bor Hannas föräldrar. Solen är varm och jag står och tar min alltid så obligatoriska kaffe innan jobbet börjar 07.00. Innifrån köket hör jag kockarna nojsa med matsalspersonal som saknar löskokta ägg till frukostbuffébordet, eller en Brynäs match som återigen gått åt skogen.. Jag njuter, hör hur bilar kör ombord, jag hör hur de släpper trossarna och hivar ombord dem.. akterporten stängs, bogpropelrarna startar.. shit, jag har stått här för länge nu.. vi avgår.
Jag öppnar ögonen, mitt kaffe är slut. Och det jag ser är bara Vadsboleden med några bilar på, men känslan finns där. Den är inte långt borta...

Over And Out