Lördag 13 september -
Jag är ganska nervös..
Jag gick å lade mig igen igår, klockan tio. Jag tänkte att jag skulle sova en timme i alla fall, men som alltid när man bestämt att göra något, så blir man avbruten. Igår ringde hemtelefonen, jag tänkte för mig själv när jag gick mot telefon för att svara att jag skulle mörda telefonförsäljaren i andra änden. Fast oj då, det var ingen telefonförsäljare.. det var från soc. Och nu är faderskapet fastställt, så nu vill han träffa oss. Jag tror nog mest att han vill träffa Ville, men ändå *ler* Varför är JAG nervös för?? Vi ska ju bara skriva ett simpelt papper. Är jag rädd för att han ska börja bråka om det här?? Det kan jag ju inte vara, för vad han än försöker så kommer jag stå med alla taggar utåt, för att skydda V. No doubt about that!! Eller är jag rädd att det ska gå åt andra hållet, att allt ska bli bra?!!?? Vi kanske faktiskt kommer överens, han kanske har tänkt efter och vill ha med V å göra, vara med i hans liv... NÄE, jag vet inte vad jag tycker och tänker angående det här, men jag kan inte rå för att jag är väldigt nervös inför det här mötet.. jag får en klump i magen som ger mig svindel!!
Sen en sak till.
Jag önskar att jag kunde uttrycka mig med färre ord. Många har kommenterat min blogg och bara sagt positiva saker. "Du skriver så bra, det känns verkligen som man är på plats när man läser det du skriver. Guuu va bra du skriver, det är roande att läsa." MEN DET ÄR INTE DET JAG VILL FÅ SAGT ALLTID!! Jag vill att endel ord ska slå ner som klot. Ge en känsla som stannar i hjärtat, som känns! Med färre ord. För jag skriver alltid romaner, kringgår själva målet, så blir jag och yra om nått helt annat.. and I hate that. Istället för att förmedla en allvarligt menad känsla, får jag allt att låta som humor.. Jag vill kunna säga "jag håller på att förlora dig"och det ska KÄNNAS (hellst sticka till) I HJÄRTAT på folk som läser det.
Jag får öva vidare helt enkelt..
Over And Out!
Jag gick å lade mig igen igår, klockan tio. Jag tänkte att jag skulle sova en timme i alla fall, men som alltid när man bestämt att göra något, så blir man avbruten. Igår ringde hemtelefonen, jag tänkte för mig själv när jag gick mot telefon för att svara att jag skulle mörda telefonförsäljaren i andra änden. Fast oj då, det var ingen telefonförsäljare.. det var från soc. Och nu är faderskapet fastställt, så nu vill han träffa oss. Jag tror nog mest att han vill träffa Ville, men ändå *ler* Varför är JAG nervös för?? Vi ska ju bara skriva ett simpelt papper. Är jag rädd för att han ska börja bråka om det här?? Det kan jag ju inte vara, för vad han än försöker så kommer jag stå med alla taggar utåt, för att skydda V. No doubt about that!! Eller är jag rädd att det ska gå åt andra hållet, att allt ska bli bra?!!?? Vi kanske faktiskt kommer överens, han kanske har tänkt efter och vill ha med V å göra, vara med i hans liv... NÄE, jag vet inte vad jag tycker och tänker angående det här, men jag kan inte rå för att jag är väldigt nervös inför det här mötet.. jag får en klump i magen som ger mig svindel!!
Sen en sak till.
Jag önskar att jag kunde uttrycka mig med färre ord. Många har kommenterat min blogg och bara sagt positiva saker. "Du skriver så bra, det känns verkligen som man är på plats när man läser det du skriver. Guuu va bra du skriver, det är roande att läsa." MEN DET ÄR INTE DET JAG VILL FÅ SAGT ALLTID!! Jag vill att endel ord ska slå ner som klot. Ge en känsla som stannar i hjärtat, som känns! Med färre ord. För jag skriver alltid romaner, kringgår själva målet, så blir jag och yra om nått helt annat.. and I hate that. Istället för att förmedla en allvarligt menad känsla, får jag allt att låta som humor.. Jag vill kunna säga "jag håller på att förlora dig"och det ska KÄNNAS (hellst sticka till) I HJÄRTAT på folk som läser det.
Jag får öva vidare helt enkelt..
Over And Out!
Kommentarer
Trackback
