Mukkis

Är det såhär simpelt, gör jag fel, eller är det såhär simpelt på rikigt??!!
Igår tänkte jag att jag skulle prova få V att sluta med napp när han sover (eller sanningen är den att jag tänkt på det ganska länge..), för de senaste nätterna har jag fått gå upp, antingen en gång i timmen, eller fem gånger på en timme för att sätta nappen i munnen på honom. Så NU skulle det vara slutdaltat med nappen på natten!!
Ha i åtanke när ni läser det här att jag de senaste två nätterna sovit URDÅÅÅLIGT och var på gränsen till sammanbrott.
Jag hade läst om den här metoden där man, innan barnet somnar in, tar nappen ur munnen, så han/hon lär sig att somna utan den. Precis på samma vis lärde jag V att somna själv i sin egen säng. "Det här kan väl inte vara så svårt heller" tänkte jag..
Jag hade vart hos mina föräldrar å hälsat på under eftermiddagen och V var ju förkyld. Jag hade mentalt förberett mig för det här projektet, hela dagen och funderat på om det skulle fungera.. jag kände mig lite illa till mods, eftersom jag redan tyckte ganska synd om V med hans snoriga näsa. "Ska jag verkligen vara en häxa och ta hans napp också ikväll..??" Och jag vet inte vad som for i honom, men han skrek hela vägen hem (tar ca 15 min att gå), och han som brukar somna på stört i vagnen!! Det var oerhört krävande och jag kände mig svag, för han slutade inte skrika, vad jag än gjorde. Men till slut blev han lugn, och jag kunde börja med hans läggningsrutiner. Det var svårt, men jag skulle bannimig inte ge mig. Det är ju bara jag som får det i ryggen ändå, om han fortsätter med nappen. Fast, jag blev förvånad över hur lätt det var.. eller hade han somnat in redan, så det var så lätt?? Jag funderade inte så mycket mer på det, utan satte mig i soffan och surfade och kolla på tv (sånt jag brukar göra när han sover). Sen började jag fundera över vad jag skulle göra om han vaknade och skrek efter nappen. Skulle jag lägga tillbaka nappen då? Eller skulle jag låta honom skrika?? Jag blev plötsligt väldigt nervös, för nu hade jag ingen plan längre. Och, lägger jag nappen i munnen på honom när han skrikit så lär han sig väl att om han skriker, så får han nappen.. han vaknade iallafall inte till innan jag gick och lade mig vid elva.. jag vaknade först på natten (jag vet inte vad klockan var). Inte av att han skrek, utan gnydde lite, så jag lät honom vara, och se där, han somnade om!!!! Oj oj, jag ville klappa mig på axeln då, för jag kände mig jätteduktig.
Han vaknade vid halv fem, och då var det värre, men jag kände mig mycket mer utvilad. Jag lade nappen i munnen på honom (fast han sov ju!! Åååh jag hatar när ja gör sådär!!) och tog ut den efter en stund, och han började ju skrika då.. "ALLT ÄR FUCKING FÖRSTÖRT" tänkte jag. Så jag fick börja om från början.. 1. Vaken unge → 2. napp i munnen → 3. unge slumrar → 4. ta napp.. MEN DET FUNKAAAA INTEEE!!! Jag trodde jag skulle bli tokig, - "nä, fan, jag ger upp, det här är för mäktigt för mig just nu", tänkte jag och satte nappen i munnen på V och lade mig i sängen. När jag låg där, kunde jag inte sluta tänka på att jag givit upp. "Fy fan, jag gav upp!!!!!". Jag tände lampan, såg att V fortfarande låg och kikade, så jag tog nappen, väntade mig ett vrål som skulle få mig vräkt.. men han bara blundade och somnade. 
Och nu kommer det fantastiska: VI SOV TILL 8.45!!!


Over And Out!!