Tisdag 27 maj - Oj oj oj...
Whatta day.
Vaknade 9.15, telefon ringde 9.16 (det var morfar). - Kommer du på kaffe? - Ja, det gör jag, ska bara duscha först. Så.. fort in i duschen, snurra ett par varv, sminka, klä på sig, katten var fundersam, oj, just det, göm tatueringarna *ler* (jag har fortfarande inte berättat för mormor å morfar att jag tatuerat mig... FYRA GÅNGER), och iväg..
Trött var jag när jag kom fram, och nu börjar jag sakna mina cigaretter (!!) Guuud vad de orkar prata så tidigt på morgon, jag såg deras munnar röra sig, men jag orkade inte lyssna.. högg tag i en kortlek under tiden som kaffet puttrade. Lade idioten tre gånger.. fortfarande i dvala. Dricka kaffe och äta smörgås *mmm* Slängde mig över dagens SLA som jag tog med mig ut, där vi sku fika då. Jag vet inte om de försökte föra nån konversation med mig, men jag förstod inte vad de pratade om heller. Jag nickade å log. Och vid nått tillfälle hörde jag mormor säga: "ååh vilken stoooor mageeee du haaaar!! När tänkte den komma ut därifrån??" - Jadu, mormor, hade jag fått bestämma så FÖR EN MÅNAD SEN!" Men tell me, måste man anmärka på magen hela tiden?? Vad är så givande med det?? Jag lever faktist med den varje dag, varje timme, varje minut å varje sekund. Ingen behöver tala om för mig att jag HAR EN STOR MAGE!! Oj oj, jag fick nästan lust att slå nånting. Vad skulle jag hitta på för anledning till att jag måsta göra, för att få fara härifrån nu då? Å när jag just kommit på att jag måste till Försäkringskassan, kom morfar på den briljanta idén att vi måste dricka en panna kaffe till *åååh, mitt tålamod var inte det det brukar idag* Så, jag blev illamående av för mycket kaffe idag.
Jag älskar dem, men idag var för mycket... tack mormor å morfar för att ni finns ändå.
Jag for in till stan sen. Grejja med FK och banken, så nu är det förhoppningsvist löst..
Sen mötte jag Lisa och hennes mamma av en slump, de var på väg å fika, så jag henkade på dem. Där satt vi, tre själar på ett av stans mysigaste caféer, i solen å drack... just det, ännu mer kaffe. (Stackars unge, den kommer få koffeinförgiftning innan den kommer ut. Eller så vill den ha kaffe istället för bröstmjölk kanske??).
Så, det var min dag det.
Over And Out.
Vaknade 9.15, telefon ringde 9.16 (det var morfar). - Kommer du på kaffe? - Ja, det gör jag, ska bara duscha först. Så.. fort in i duschen, snurra ett par varv, sminka, klä på sig, katten var fundersam, oj, just det, göm tatueringarna *ler* (jag har fortfarande inte berättat för mormor å morfar att jag tatuerat mig... FYRA GÅNGER), och iväg..
Trött var jag när jag kom fram, och nu börjar jag sakna mina cigaretter (!!) Guuud vad de orkar prata så tidigt på morgon, jag såg deras munnar röra sig, men jag orkade inte lyssna.. högg tag i en kortlek under tiden som kaffet puttrade. Lade idioten tre gånger.. fortfarande i dvala. Dricka kaffe och äta smörgås *mmm* Slängde mig över dagens SLA som jag tog med mig ut, där vi sku fika då. Jag vet inte om de försökte föra nån konversation med mig, men jag förstod inte vad de pratade om heller. Jag nickade å log. Och vid nått tillfälle hörde jag mormor säga: "ååh vilken stoooor mageeee du haaaar!! När tänkte den komma ut därifrån??" - Jadu, mormor, hade jag fått bestämma så FÖR EN MÅNAD SEN!" Men tell me, måste man anmärka på magen hela tiden?? Vad är så givande med det?? Jag lever faktist med den varje dag, varje timme, varje minut å varje sekund. Ingen behöver tala om för mig att jag HAR EN STOR MAGE!! Oj oj, jag fick nästan lust att slå nånting. Vad skulle jag hitta på för anledning till att jag måsta göra, för att få fara härifrån nu då? Å när jag just kommit på att jag måste till Försäkringskassan, kom morfar på den briljanta idén att vi måste dricka en panna kaffe till *åååh, mitt tålamod var inte det det brukar idag* Så, jag blev illamående av för mycket kaffe idag.
Jag älskar dem, men idag var för mycket... tack mormor å morfar för att ni finns ändå.
Jag for in till stan sen. Grejja med FK och banken, så nu är det förhoppningsvist löst..
Sen mötte jag Lisa och hennes mamma av en slump, de var på väg å fika, så jag henkade på dem. Där satt vi, tre själar på ett av stans mysigaste caféer, i solen å drack... just det, ännu mer kaffe. (Stackars unge, den kommer få koffeinförgiftning innan den kommer ut. Eller så vill den ha kaffe istället för bröstmjölk kanske??).
Så, det var min dag det.
Over And Out.
Kommentarer
Postat av: Fredrik
det är ingen unge va? det är väl ett gangstadjur?
Postat av: ebbish
Heja Maria! Skönt att läsa att du e dig lik, när jag läser din text hör jag dig sitta i mässen frustrerad o gafflaför fullt. Knodden kommer nog när den blir tillräckligt nyfiken på vem den hör men ej kan se, precis som sin mor ;-)
Ha det bäst, många kramar.
Postat av: Lina Johansson
håller helt me dig! man är fullt medveten om själv att man har en stor mage! men det värsta e ju ändå att alla ska peta/pilla/ta på den!!!!!=/ håller tummarna att bebis tittar ut snart!! =) kram på er
Trackback
